Sitter och dricker tranbärsdricka och funderar på livet lite random sådär. Har kommit på att jag saknar det som var, jag saknar gamla tider innan allt gick downhill. Men jag antar att man alltid kommer sakna det som var, hur knas allt än var och hur konstiga tankar och idéer man än har haft. Det gör då jag iallafall.

Har suttit och kollat igenom gamla bloggar, kommer ihåg gamla känslor och gamla låtar påminner mig om hur det var. Gamla sår rivs upp och det gör ont, men det behöver inte alltid vara någonting negativt för ibland behöver man veta hur det känns, hur ont det gör, för att komma igenom det som en starkare person, och för att inse att man en gång i tiden tog sig igenom någonting dåligt och ändå kunde fortsätta sitt liv någorlunda bra.

Jag önskar att du var kvar, att du fanns här sittandes brevid mig och berättade att allting skulle bli bra. Du var bäst på det, att lugna ner mig när allt kändes dåligt, när allt kändes förstört. Du läkte mina sår som jag hade men allting förstördes och jag lämnades med en tomhet och en själ som är trasigare än innan. Någon gång kommer vi ses igen farmor.

Jag älskar dig.

Förlåt för att jag har svikit dig, förlåt för att jag har blivit den människan jag lovade att jag aldrig skulle bli. Men jag försöker, jag försöker göra allting bra igen. Du är den starkaste stjärnan, du är den finaste ängeln. Förlåt.